Skribent : Slätafly IBK 2013-09-30


Omgångens överraskning
Ingen

förra Omgångens brist på självdistans
Saxat från Westerviks hemsida efter matchen mot Slätafly:

"Det är inte först i sista perioden (runt den 7:e minuten) som vi vaknar till ordentligt och börjar kriga för varje boll! Nu blir det plötsligt kul att titta, även om det är något försent att rädda situationen. (men att göra ett mål i minuten är faktiskt inte omöjligt, dock måste man ju hålla tätt då också. Hade vi spelat såhär från start - eller åtminstone från början av andra perioden - så är jag säker på att både resultat och match hade sett helt annorlunda ut! [...] För att göra en kort summering av matchen så speglar alltså inte resultatet matchen helt rättvist, dock var det mycket slarv i första period (som vi förlorade med 7-1) men det kändes ändå som att vi kunde vända det här, om vi bara kunde rätta till misstagen, men icke... [...] Vi förlorar 3:e period med 5-2 så det är ju även poängmässigt vår bästa period, men hade vi spelat så från start, då du!!"
Jag vet inte riktigt vad man ska säga. Den upplaga av Westerviks IBK som gästade Torsås Sporthall för en dryg vecka sedan var det sämsta laget som spelat där sedan Åstorp/Kvidinge åkte upp som ett sargat jumbolag, med skador, med återbud, med en blott 14-årig målvakt, och förlorade med 22-4. Slätafly missade trots 18 mål mängder med chanser och om detta är synen Westervik har på sig själva kommer dom inte vinna en enda poäng i år. Att Slätafly tappar lite i intensitet när man leder med >10 bollar och går runt på alla spelare är inte konstigt. Det var snarare därför man "bara" vann sista perioden med 5-2 än något annat.

Omgångens "inte ens tredje gången gillt"
I matchen mellan Lönsboda och Åstorp/Kvidinge dömde domarna tre straffar till Åstorp på 23 minuters spel. Ingen gick in.

Omgångens trendbott?
Westervik släppte inte in tvåsiffrigt.

Omgångens tröttaste bloggare
Undertecknad

Omgångens plåster på såren
Kort biografi med litet testamente och Los Santos solnedgångar. Och en ljummen gös.

Omgångens absolut mest icke-obligatoriska läsning
Det finns perioder där jag inte tänker på något annat än innebandy, det finns de gånger då jag tappar bort mig i statistiken på Innebandy.se (07/08 vann Hudik/Björkeberg  pojkar 93 sin serie med förkrossande 357-31 i målskillnad på 21 matcher, 25 poäng före tvåan, den stora stjärnan Jakob Jonsson gjorde sanslösa 71+50 poäng.). Men det finns också de perioder då innebandyn trots allt bara känns som en gammal kompis man förlorat kontakten med, de gånger då jag inser eller snarare tror mig inse vad som egentligen är viktigt. När jag sitter här, med Karlstadsolen in i vardagsrummet, en snarkande hund bakom ryggen och med en frenetiskt skrivande sambo i andra rummet, känns det som att jag är lika långt ifrån Slätafly som jag är Hudik/Björkebergs pojkar 93. Jag har under tiden som student utvecklat en form av borderline-beteende där jag ibland trillar på ena sidan gränsen, ibland hasar mig över till den andra. Det är något jag vant mig vid, aldrig ifrågasatt eller lagt någon större vikt vid. Det är helt enkelt så det är. Det är inte ett dugg rationellt, men det där med att se saker som tydligt står skrivet framför näsan på mig har aldrig varit en av mina styrkor. Men. Men. Det finns alltid ett men. Det är så svårt bryta med någonting som har slukat så mycket tid och energi som innebandyn, och tanken var att jag skulle fasa ut innebandyn ur mitt liv men istället växlade jag upp. Precis som för dem med en borderline-diagnos klarar jag inte av att separera, låt vara från tanken om en ideal värld där Ekbacken ligger inom promenadavstånd. Jag saknar och längtar bort på samma gång. En dag kommer jag bli fri, då jag kommer lunkandes strax innan matchstart, hälsar på Leif och Rune och alla andra, skrattar lite när jag hör 90:s välbekanta "Joooooeeeeeel", sätter mig där det finns plats och njuter av en match med normal puls, vad det än står på tavlan. Jag är medveten om att det inte kommer inträffa, det är inte så jag fungerar. Detta är min tentakel, min kontakt med igår. Det är mitt sätt att ge tillbaka lite kärlek. När jag är i sporthallen är jag hemma. När jag skriver är jag mentalt i sporthallen. När jag är hemma är jag i sporthallen. Hudik/Björkebergs pojkar 93 är ingenting. Slätafly är min familj. 



Herr

Dam

- Copyright © Slätafly IBK - Designed by Johanes Djogan -