Skribent : JM 2013-10-10


Jepp ni läste rätt, idag är det Flyersbloggens stämpel på införinlägget vilket betyder en liten annan inriktning än vanligt. I klarspråk mer skitprat och mindre statistik.

En bra genomförd innebandymatch är som en lång, skön, omväxlande låt. Det finns lugna partier, det finns hetsiga partier och det finns partier där växlingarna sker så tätt att man knappt hinner med för att sedan sluta tvärt. En lång låt är ofta uppbyggda av flera partier med olika karaktär, men vissa slingor kommer tillbaka och sätter en identitet på låten. Långa låtar som är bra är konst. Eufori från en plats där tiden inte har någon betydelse, där tystnaden också är ett instrument och ett anslag som får en att rannsaka sitt ego och förstå hur liten man är på jorden. Det finns låtar som har partier som känns malplacerade och dessutom inte tillför någonting till låten i övrigt, snarare sänker det helhetsintrycket och lämnar sur smak i munnen om resten av låten är bra. 

Matchen mot Lagan var en låt som hade en mycket stark inledning men som dessvärre hade svårt för att sätta ett riktigt avtryck. Sedan gick den ner sig, slog knut på sig själv och kom ingenstans. Slätafly behöver rikta sina öron mot Pink Floyd, mot Gov't Mule, mot Marillion, mot Yes. Dom gör låtar som inte bara är långa, det finns hela tiden något där som driver dom framåt, något som uppmuntrar till att hitta oväntade lösningar när man trott att dom målat in sig i ett hörn. Det är dags att slopa Kapten Röd, Ayreon, Veronica Maggio och Graveyard. Dom gör förvisso låtar som är jävligt bra, men dom är korta och om det står Stiftelsen, Miley Cyrus och Darin på kö i spellistan blir kvällen likt förbannad förstörd. 

Matchen på söndag har kanske inte potential att få en symfoni signerad Joseph Haydn att se ut som en schlagerlåt utan tonartshöjning på slutet, men kanske kanske kan man skriva en 60 minuterslåt inspirerad av Warren Hayes, Roger Waters eller någon annan fantastisk låtskrivare. Låt oss hoppas att där finns gott om snygga licks som får det att kännas som om man svävar, några tyngre partier som tar dig ner på jorden igen och visar målinriktad järnvilja, att kompspelet går som en klocka och låter solisterna känna en stadig grund att stå på. Jag vill höra Cortez the Killer hellre än Friday, Soulshine hellre än X, Echoes mycket hellre än Ibracadabra. Det är tyvärr inte jag som sköter spellistan och det är ibland väldigt frustrerande, men ibland blir man väldigt överraskad. Ibland får man höra en låt man aldrig förut hört som gör att man för en stund glömmer bort allt annat som bekymrar en för tillfället. Kommer DJ Flyers leverera i Staffanstorp på söndag? Jag vet inte. Men jag har en bra känsla i kroppen.

Herr

Dam

- Copyright © Slätafly/SK IBK - Designed by Johanes Djogan -