Skribent : JM 2013-12-22


Slätafly har börjat vårsäsongen med två raka segrar, sex poäng, har tagit sig upp på rätt sida strecket och har numera bara sex poäng upp till kval mot allsvenskan. Det säger en hel del om hur nära det är mellan himmel och helvete i division 1 södra götaland upplaga 13/14. Detsamma skulle kunna sägas om gårdagens match mot Westervik. 

Första perioden var inte någon spelmässig höjdare från något av lagen men CK och PH spelade i Westervik istället för Slätafly var ställningen 5-1.. förlåt 5-2 till hemmalaget efter första perioden. Jag har sett PH spela innan men jag kommer inte ihåg att han var så jävla bra. Eller, han är inte en världsstjärna, men han tar inga felbeslut alls och får allt att se så lätt ut. Så när Slätafly på grund av både slarv och oflyt missar studsande bollar på mittplan eller inte får iväg en rensning och någon av nyss nämnda snor åt sig bollen och kontrar så sitter den i nio fall av tio. Det var nästan äckligt att se hur två spelare kunde förminska ett lag som över lag håller betydligt högre klass än Westervik så till den milda grad att det faktiskt såg nervöst ut. Jag på läktaren (som är cynisk pessimist) gömde ansiktet i händerna och hoppades att de 18-5 vi hade att gå på i hemmamötet skulle göra att Slätafly åtminstone hade ett par plusmål till godo i bäst av två matcher. Det började efter dryga 30 sekunder när PH gjorde mål. 1-0. Ingen fara. Sånt får man räkna med mot Westervik. Snabb kvittering och bättre spel, inte bra, men bättre. Men lika fort rasslar det till åt andra hållet.  Klintan (yes, en anspelning på Clint Eastwood som dock ser mycket häftigare ut med en cigarett i munnen) får ett friläge och gör inga misstag. Sedan dröjer det lite innan nästa mål kommer efter en period med ganska taffligt spel från båda lagen. 

Klart är i alla fall att Westervik består av tre som spelar innebandy och resten har en enda uppgift: avlasta. Efter att PH och CK gjort ett byte på 1,5-2 minuter hoppar avlastningskedjan in när bollen är under kontroll och står sedan och rullar bollen mellan sig så länge dom vågar för att få tiden att gå så innebandyspelarna får vila, därefter lite spel och sedan byte. Missförstå mig inte, jag klankar inte ner på denna taktik så mycket som det låter, jag är mer imponerad över att PH och CK höll på att vinna matchen åt hemmalaget trots att övriga spelare saknar det som krävs i division 1. 

Jag har sedan svårt att komma ihåg resten av perioden då jag fastnat i något slags intern, apatisk vinkelvolt, för helt plötsligt stod det 5-1 och bara fem sekunder återstod av första 20 minuterna. Slätafly hade frislag i egen sarghörna. Jens får bollen och skickar upp en luftpastej från 35 meter som dimper ner precis lagom i Westerviks målområde. Av någon anledning är det ganska tomt där inne, med undantag från Ola som lyckas trycka in 5-2. I mina ögon det viktigaste målet av alla.

För till andra såg man redan från början att det var andra bullar. PH och CK punktmarkerades (efter 5 respektive 3 poäng är det kanske inte så konstigt) och Slätafly började trumma på och Westervik drar på sig en straff. Tyvärr missar Emil straffen men i det efterföljande powerplayet lyckas Markus Anderberg (som var väldigt pigg för dagen) vände upp i slottet och sköt lågt. Eventuellt en felträff men vad gör väl det när upphämtningen hade startat. Efter halva matchen tog Slätafly ledningen för första gången när Markus Anderberg gjorde sitt tredje mål för dagen när han med ryggen mot målet, med toppen av bladet snyggt styrde in en passning från Jens under armen på målvakten. Men som så många gånger inom idrott när man vänt ett stort underläge infinner sig en liten känsla av belåtenhet och trots ett fortsatt övertag blev det inga fler mål från Slätafly i andra perioden.

Tredje perioden började med en dubbelutvisning, där Slätafly bör vara nöjda med att Ola inte fick sätta sig ensam på utvisningsbänken. Lagen kan under spel 4 mot 4 göra vars ett mål men när hemmalagets retsticka (äntligen) åkte ut (dock ganska billigt, med tanke på vad domarparet släppt tidigare) spelade Slätafly bra powerplay och kunde göra mål när hemmalaget blev fulltaligt. Pierré ökade på till 6-9 med 9 minuter kvar att spela och det började kännas rätt bra, Slätafly kontrollerade matchen och höll koll på PH och CK. Men två mål inom en minut av Klintorph framspelad av Hirschman och ställningen 8-9 med sju minuter kvar att spela gjorde att det blev svettigt. Trots att Slätafly bestämde på banan. Bortalaget skjuter och skjuter men bollen går inte in, Ramvall är närmast med ett skott klockrent i ribbkrysset. 

Westervik är dock så extremt nära man bara kan komma en kvittering med ett retfullt skott i stolpen. För att göra det ännu värre tar domaren en sanslös utvisning på Martin Magnusson, med frislag till vänster om slottet, fyra sekunder från slutsignalen. Jag hade givetvis räknat med att få sitta och glo på en förlängning men istället kunde jag lättat se skottet ta i muren och sekunderna ticka iväg.

På det hela taget en rättvis seger, skotten slutar 45-27 till Slätafly och även om Slätafly inte var så överlägsna var dom bättre än att vinna med ett mål. Det är ruskigt starkt att vända 5-1 till seger och period 2 och 3 är väl värda att ta med sig till nästa match. Himmel och helvete. Och himmel igen.

Munka-Ljungby är ett till lag som fick smaka på hur det känns att förlora med liten marginal. Med halvminuten kvar av matchen tog man time-out med ett frislag i offensiv sarghörna. SödraDal gör 7-6 med två sekunder kvar och nu är det Munkas tur att harva under strecket. Så kan det gå. Men jag tror dom klarar sig, det brukar dom alltid göra.

Herr

Dam

- Copyright © Slätafly/SK IBK - Designed by Johanes Djogan -