Skribent : JM 2015-09-10


Förra året tog en era slut. Sedan säsongen 04/05 har Slätafly spelat i Division 1, även om laget degraderades från gamla Division 1 till nya Division 1 säsongen 09/10 då seriesystemet reviderades. Det är 11 säsonger. Då gick vissa av dagens Slätaflyspelare på dagis. Det är länge sedan. Då som nu gjorde Martin Magnusson comeback i Slätaflytröjan. Förra gången efter en sejour i Pixbo, denna gång efter en sejour i det verkliga livet. Det verkliga livet. Då var jag en semitalang som tittade på Johan Ramvall som ett levande bevis på att man faktiskt kunde ta klivet från junior till senior. För på den tiden trodde jag lite naivt att alla som spelade i a-laget alltid hade spelat i a-laget och alltid skulle göra det. Johan var spelaren som krossade den bilden.

För att förmildra det dumma med den tanken kan jag nämna att på den tiden bestod truppen av spelare som Jonas Carlsson, Jonas Persson och bröderna Landtreter. Torsåsinnebandyns urfädrer om man så vill. De var spelare från den förra generationen, spelare från tiden då Torsås fick utmärkelsen Sveriges innebandykommun, med ett lag i Elitserien och ett i Division 2. De var spelare som bröt generationsgränserna och tillät spelare som Johan Ramvall, Robin Karlsson och Jens Milesson att slussas in i seniorinnebandyn i ett tempo som var precis lagom (själv stannade jag där och plockade bort suffixet talang och lämnade kvar något som bara var semi). Den lyxen hade inte förra årets trupp som istället blev inkastade med huvudet före. Dagens generation. I år ser det annorlunda ut. Det är starten på en ny era.

Innan förra säsongen var jag tveksam till om beslutet att spela kvar i Division 1 var det rätta för föreningen. Jag kände att det bästa vore att man började om, tryckte på reset och började från grunden. Strukturerade om utbildningen för föreningens ungdomar för att få en tydligare väg från knattebandy till nya idoler. Såg över ledarutbildningen för att ge ungdomarna de bästa förutsättningarna som man kan ge en förening som ligger (mal)placerad i Torsås. Precis som så många andra visste jag vilken jobbig säsong som låg och väntade. Jag var inte redo för det, för feg för att köpa att mitt lag skulle bli slagpåse. Att det då vore ett bättre alternativ att börja om i Division 4.

Jag är glad att det inte blev så. Det jobbiga året är över och, för att slänga sig med floskler, det som inte dödar, det härdar. Nu i efterhand känns det som att en degradering till Division 4 faktiskt kunde ha lett till döden. Med förra årets utvandring i minnet känns årets invandring desto trevligare. Inte bara för att det är trevligt att återse gamla profiler som Daniel Johansson, Robin Karlsson, Martin Magnusson och Nils-Petter Hjelm i blåstället, utan också för att de kommer fungera på samma generationsöverskridande vis som ovan nämnda urfädrer. De kommer tillsammans med nya ansikten som Anton Fransson och Petter Ernberg att ge våra unga spelare välbehövligt understöd i arbetet mot att bygga framtida innebandygenerationer i Torsås Sporthall.

Jag som tittar på ifrån sidan pustar ut, en liten liten aning, men det är ett hårt och målmedvetet arbete som måste göras för att Slätafly på sikt ska kunna återetablera sig i innebandyns finrum. Med stark konkurrens från både norr och söder i form av Kalmarsund och Örlogsstaden kommer det att bli allt svårare att plocka in spelare utfrån på samma sätt som Slätafly kunnat göra förut. Det är länge sedan Slätafly var en maktfaktor i regionen och spelare som Daniel Unosson och Martin Fredricsson hade med största sannolikhet inte hamnat i Slätafly idag. För en långsiktigt hållbar utveckling krävs därför en jämn ström av egna produkter som tar plats i truppen, inte bara på pappret utan även på planen. Det var ju faktiskt de egna produkterna som såg till att Slätafly och Södra Kärr klättrade i seriesystemet. Det är så viktigt för en så liten förening som vår.

Det är därför skönt att årets trupp är jämt fördelad över hela erfarenhetsspektrat, från landslagsmeriter till noll seniormatcher. Det är också skönt att truppen består av en stor andel egna produkter kryddat med spelare utifrån med spetskompetens. Jag kommer ihåg säsongen 10/11. Den säsongen kom Åstorp/Kvidinge sist i Division 1 med noll inspelade poäng och en målskillnad på -154, bland annat efter en mäktig Slätaflyseger med 22-4. Sedan dess har de klättrat stadigt och nu börjar de etablera sig i Allsvenskan, mycket tack vare sina egna 97:or. Av dessa är hela fem stycken är uttagna till U19-lägret på Bosön. De spelarna kom upp det året Åstorp trillade ner i tvåan.

Förvaltar Slätafly sina resurser på rätt sätt finns möjligheten att göra något liknande. Då kan Jonas Carlsson, Jonas Persson och bröderna Landtreter ha sina motsvarigheter i Anton Nordlander, Philip Strandberg och bröderna Bertilsson om tio år för att nästa generation Ramvall och Karlsson och Milesson ska få chansen. Det är nu vi börjar bygga för dem.

Herr

Dam

- Copyright © Slätafly/SK IBK - Designed by Johanes Djogan -