Skribent : JM 2016-09-28


Som den symboliska kronan på mitt bloggmakeri knyter jag ihop det sista inlägget jag någonsin skriver under Flyersbloggens fana till tonerna av Kent.

Den sista gången, sista gången vi sågs

Det här är sista sången sista, sången jag ger dig

Jag har inte sett en match Slätafly spelat på snart fyra år. Men det händer ibland att jag blir nostalgisk, bläddrar runt lite på Flyersbloggen och drömmer mig tillbaka. Till tiden då innebandyn spelades på organiskt parkettgolv snarare än död plast. Till min tid.

Det är märkligt känslosamt.

I mina texter känner jag de känslor som knackade in varenda stavelse, som om det var igår. Jag ser de ord jag inte skrev, hör det jag bara tänkte och inser att det någonstans är en dagbok från tiden då jag formade mitt vuxna jag.

För fyra år sedan hade Slätafly seriepremiär borta mot Höllviken, ett lag som nu huserar i SSL. Nu väntar Nybro på bortaplan. Det är skilda världar på planen, men förutsättningarna är snarlika, känslorna desamma . Såhär skrev jag då:

--

“They sicken of the calm who know the storm.”

Som en förlängning av flyersbloggens eminenta public service kan jag idag konstatera att det är måndag idag. Igen. Känns som att måndagsfrekvensen har höjts på senaste tiden, fyradagarshelger till trots hinner jag inte med det som ska göras. Men partiella derivator, lineära approximationer och gradienter i n:te dimensionen får vänta lite till. 

Diskberg ska eroderas, smutstvätt ska saneras och ett blogginlägg ska produceras. I omvänd ordning (spara det bästa till sist heter det ju). Idag är jag ovanligt laddad, det kan bero på att jag krossade båda omtentorna, det kan bero på kakofonin av äcklig 80-tals Grindcore a'la Repulsion och Napalm Death som strömmar ur min klena ljudanläggning men den främsta anledningen är nog seriepremiären på lördag.

Om jag ska tala i termer som varje innebandyspelare förstår: Om jag hade spelat innebandy, om jag suttit på bänken i två och en trekvarts period, om det stod 5-5 på tavlan, om tränaren sagt till mig; du kör nästa byte, då hade jag sprungit som en dåre ner till duellen i sarghörnan och skickat motståndaren över sargen, fått en femminutersutvisning och spenderat resten av matchen med att på utvisningsbänken ömsom skämmas som fan, ömsom nervöst trampa på ett par imaginära dubbelpedaler. 

Så laddad är jag. Citatet överst är signerat Dorothy Parker och trots att jag inte har en aning om vem hon var, vad hon gjorde eller vad i helvete hon har på flyersbloggen att göra så har hon ändå slagit huvudet på den poetiska spiken. Visst fan blir vi alla fed up på innebandy emellanåt, men när det nalkas seriepremiär då växer hornen ut, överläppen dras tillbaka och öronen pekar rakt bakåt. Något åt detta hållet:

--

På fredag är det dags för hornen att växa ut igen. Det är premiär, och även om jag under tiden matchen spelas kommer befinna mig i Borås för att titta på Pixbo Wallenstam mot Grasshopper Zürich i Champions Cup kommer mina tankar vara med min moderklubb. Jag lämnar er aldrig.

Napalm Death summerar det på ett sätt jag aldrig någonsin varit kapabel till.

When all is said and done
Heaven lies in our hearts
This life is a gift to be lived and loved

Tack för att ni har följt Flyersbloggen.

/Joel


Herr

Dam

- Copyright © Slätafly IBK - Designed by Johanes Djogan -